Lite popfakta och lite Fact

Musiken?

Många och djupa analyser har gjorts om vad popmusik är, samt dess ursprung. Ordet pop är naturligtvis en förkortning av populärmusik. Begreppet populärmusik sägs ha funnits sedan 1920 talet.

För min egen del är popen förknippat med de brittiska musikgrupper som i början av 1960 talet blev populära. Elvis Presley och Tommy Steele var lite för tidiga i min värld. När grupper som The Animals, Gerry and the Pacemakers, Them, Hollies, Zombies, Kinks, Beatles m.fl. dök upp var jag såld.

"Trubadurer" som Donovan, eller Bob Dylan med sina klagovisor har aldrig fascinerat mig.

 

Den äldre generationen blev förfärade över den här musiken. Det här var ju ingen musik. Det här var ett skrikande och skramlande utan motstycke. Dessutom spelades det med för hög volym. Har de här orkestrarna ingen högtalarkultur muttrades det.

Ju högre dess bättre, något som hänger kvar än idag inom de flesta musikstilar.

 

Sedan den tiden har många musikstilar dykt upp under åren som t.ex. grunge, hiphop, house, rap, metal i olika varianter. Det man vill kalla musik idag kan sammanfattas som en musikalisk och visuell dekadens som saknar jämförelse.

Jaså! Tycker du jag upprepar mig?

 

Utseende

Nu var det inte bara musiken som väckte förskräckelse och bestörtning.

Håret! Pojkarna hade långt hår. Till en början handlade det om en lugg som hängde över ena ögat. Sedan blev det längre och längre, håret gick t.o.m. ner över öronen.

"Värstingarna" kunde ha axellångt hår.

Fruktansvärt.

Tro inte att det räckte med detta!

Klädstilen var dessutom upprörande.

Västerbottens-Kuriren skrev 1964 en artikel med denna rubrik.

Den handlade om en skakad dam som sett tonårspojkar med gammelmanskängor! Skorna var av en modell som kallades beatles-boots. Efterforskningar visade att skorna i huvudsak hade sålts till medlemmar i beatles-band som tyckte skorna var "salta"!

"Beatlesbandet" det var frågan om i den här artikeln, hette The Trappers, och var ett av umeås mera framgångsrika band vid den här tiden.

 

Jag och många andra satt redo vid radion och bandspelaren varje lördagseftermiddag klockan tre, för att spela in och lyssna på Tio i Topp. Det var den enda gång (1tim/vecka) det spelades den musik i radion som vi tyckte om.

 

Som svampar ur jorden började musikgrupper växa upp. Livslängden och kvalitén på grupperna varierade kraftigt. Medlemmarna var oftast pojkar i 12-15års åldern. Den vanligaste sättningen var bas, trummor, kompgitarr och sologitarr. Naturligtvis kallades inte dessa för orkestrar eller grupper utan popband.

 

The Mainjacks

Några av alla de band som bildades vid den här tiden var The Fact från Umeå samt The Mainjacks från Holmsund. De båda banden hade mängder av spelningar i olika arrangemang. De deltog i samma popgalor och popbandstävlingar. Med största sannolikhet har jag befunnit mig på en skoldans där Fact spelat, antingen i Obbola Folkets Hus eller i Sandviksteatern i Holmsund. Något direkt minne av gruppen från den tiden har jag dock inte. Mainjacks minns jag väl då vi gick i samma skola.

 

 

Det där med engelskan och stavning var inte alltid så enkelt. Meningen var att bandet skulle heta The Maniacs, galningarna, och det låter ju som mainjacks, eller hur?

 

Samma tanke hade ett band från södra Sverige som dock lyckades bättre med stavningen. Maniacs bildades 1965 men bytte ganska snart namn till Tom & Mick & Maniacs då Tommy Körberg tog plats i bandet.

Ett annat liknade exempel berättas om Shanes. Jag har för mig att Lennart Grahn i något sammanhang berättade om hur namnet kom till. Det var så att man ville associera till kedjor, chains, men så var det där med stavningen igen.

Nu var det inte bara namnen på banden som engelskan ställde till problem med, så kunde det vara med låtarna också. Det var inte så noga med vad man sjöng, huvudsaken att det lät någorlunda likt. Ett exempel från senare tid kan vara It´s the final countdown som kunde bli It´s a fire downtown.

 

Fact och Mainjacks existerade nästan på månaden under samma tidsperiod 1964-1966.

Ingen kan väl glömma Mainjacks sista spelning i Holmsunds Folkpark i slutet av augusti 1966.

Med mascaran rinnande utefter kinderna irrade storgråtande flickor runt bland buskarna i folkparken.

Världen höll på att gå under.

The Mainjacks Holmsund

The Mainjacks - 1966

Martin Sandberg, Stig Persson, Leif Eriksson,

Bo Andersson och Åke Sandberg.

 

POP

Allt vid den här tiden skulle innehålla något med ordet pop. Det kunde vara konst, arrangemang, uppträdanden, namn o.s.v. Fantasin var gränslös då det gällde popbandens namn. Många tyckte också att det var viktigt att ordet pop skulle ingå i namnet, några exempel:

, , , , , o.s.v. Även arrangemangen skulle gärna innehålla ordet pop.

, , , , , ,

 

och så fanns det förstås....POPBANDSTÄVLINGAR

Popbandstävlingar av varierande storlek och dignitet arrangerades lite här och var. Arrangörerna kunde dra ihop en hel del band, som spelade gratis, inför en betalande publik. Priset till segraren låg betydligt under ett normalt gage och någon gjorde en rejäl vinst. Populärast blev Sveriges Radios twistbandstävlingar som de kallades i början. Umeå var ett av 11 radiodistrikt i landet i vilka en del av uttagningarna gjordes.

Lyckan var förstås möjligheten att få spela in en skiva. Många popband upptäcktes och blev "stora" genom dessa tävlingar.

1964

hade 324 band anmält sig till uttagningarna,

varav fyra gick vidare till en kvartsfinal. Reglerna var sådana att grupperna fick inte ha gjort någon tidigare skivinspelning, samt att man inte fick vara fler än sex medlemmar i gruppen.

Vinnarna från varje distrikt gick vidare till en semifinal. Finalen direktsändes sedan både i radio & tv från Skansen i Stockholm.

1965

hade intresset för tävlingarna ökat ytterligare och nu var 460 grupper anmälda. Några regelförändringar hade vidtagits. Man hade minskat antalet gruppmedlemmar till fem, och nu måste man även framföra en egen komposition.

DM-mästerskapet som hölls i Skellefteå vanns knappt av The Fact, tvåa kom String Five. The Mainjacks kom på en fjärdeplats.

1966

genomfördes ytterligare förändringar. Distriktuttagningarna hade nu försvunnit. I stället bandades uttagningarna för att avlyssnas av en jury i Stockholm. Sveriges Radio skickade upp en tekniker från Stockholm, som skötte inspelningarna vilka skedde i det nya Spectrumhusets källare i Umeå.

För att göra tävlingarna något rättvisare mot yngre grupper, fick ingen bandmedlem vara äldre än 22 år. Nu hade man också bytt namn till Sveriges Radios Popbandstävling. Antalet anmälda band det här året var 580.

Hela tävlingen det året vanns till sist av Slam Creepers, med den inte helt okände Björn Skifs.

Efter hand började intresset för tävlingarna minska med allt färre deltagande band.

I slutet av 1960 talet upphörde så popbandstävlingarna.

Naturligvis arrangerades även massor av POPGALOR

popgala

Vid den här galan var Moon Jacks huvudattraktion

I Umeå arrangerades 1965 sju popgalor varav fem i sporthallen. Den 16 maj annonserades Norrlands största popgala med The Zettlers samt ytterligare sju band. The Zettlers ansågs vara Umeås största, bästa och framgångsrikaste popband.

Över 1000 ungdomar höll i gång under sex timmar.

 

Årets bästa? popgala i sporthallen skulle gå av stapeln i december samma år. Sveriges bästa? popband Hep Stars var huvudattraktionen. Det hela slutade i förtid med full kalabalik.

Ordningsmakten hade kraftigt underskattat publikens reaktioner i samband med Hep Stars uppträdande.

Popflickorna stormade scenen samtidigt som publikhavet tryckte på. Trots flitigt användande av batongerna, var de fyra poliser som skulle upprätthålla ordningen vid scenen maktlösa. Benny Andersson knuffades ner från scenen med sin elorgel, vilken under tumultet bröts i två delar. Vilt slagsmål utbröt där högtalare och instrument förstördes.

Polisen kallade på förstärkning och det hela lugnade så småningom ner sig.

 

Popgala Moonlighters

En annan "moon"-attraktion var Moonlighters med Larry Moon.

 

I april 1966 spelade Hep Stars huvudkonkurrenter Tages vid en liknade gala, även den gången i sporthallen.

Det höll på att sluta lika illa men den här gången var ordningsmakten bättre förberedda. Stormningsförsök mot scenen gjordes. Det hela slutade med ett antal svimningar och näsblödningar.

Som förband spelade bl.a. The Fact och The Mainjacks.

Tages i Umeå

 

Galan recenserades i Västerbottens-Kuriren där man bl.a. skrev så här:

"Holmsundsbandet The Mainjacks öste på i gammal sedvanlig stil, tilläggas bör dock att gänget har en rätt bra vokalist. Fact hade ej heller något speciellt nytt att komma med."

Publikmässigt blev den här galan den hittills största i Umeå. Galan fick ett tråkigt efterspel då arrangören "blåste" banden på deras gager.

En liknande gala anordnades även i Lycksele, där 350 ungdomar i de nedre tonåren bevistade arrangemanget. Där skrev recensenten:

"Måndagens popgala i Lycksele bjöd förutom Göteborg-gruppen Tages inte på någon pop av högre kvalitet."

Vidare skrev man:

"Sista bandet på scen före kvällens huvudattraktion var umeåbandet The Fact. Gruppens sångsolist hade en otacksam uppgift,

då hans sång ofta drunknade i ljudet från gitarrackompanjemanget."

Så här presenterades The Fact i Västerbottens-Kuriren för 50 år sedan.The Fact

The Fact Sandviks Teater
Diskotek Umeå Kaskad

Åren 1964-1966 var popbandens storhetstid. Efter den perioden börjar medlemmar hoppa av och många band upplöstes.

 

För umeåbandens del lurade dessutom en ny konkurrent runt hörnet.

En kontinental företelese som kallades diskotek hade kommit till stan.

 

Efter bandens splittring bråkades det ofta om rättigheter och namn. Många av bandens medlemmar åkte runt och uppträdde med de gamla hitsen. Ofta var det en enda originalmedlem som uppträdde med det gamla bandets namn. Ett koncept jag inte skulle köpa.

Ett exempel är the Animals som för en tid fanns i två upplagor. Det var trummisen John Steel som åkte runt som the Animals utan någon annan av originalmedlemmarna med i bandet.

Vad minns vi av John Steel?

Ingenting!

Det var Eric Burdon och hans sångröst som gav the Animals dess karaktär.

Eric Burdon åkte också runt som the Animals, men uptäckte att han fick mindre och mindre jobb. Efterforskningar visade att John Steel och hans Animals, hade redan spelat på platsen. Då Eric Burdon med sitt band kom, hade folk redan sett the Animals, och var inte så intresserade av att se dessa ännu en gång!

Mina popidoler var oftast ca. 10 år äldre än jag själv. Naturligtvis är det en utopi att se några av dessa uppträda tillsammans i dag.

The Fact

 

 

 

The Fact spelade flitigt under åren 1964-1966.

Tre av originalmedlemmarna från den tiden återupptog spelandet 33 år senare, vilket jag tycker är enastående. Dessutom ingår sedan 2013 en fjärdedel av The Mainjacks i bandet!

 

Det du nu kommer att titta på är en liten del, av ett välbesökt och bejublat framträdande av

The Fact i Holmsund 2016.

Bandet presenterar sig själva i den här inspelningen,

och du, banka inte sönder din datorskärm, ryck inte i några kablar.

Är det nostalgi.... är det 60-tal.... då är det svartvitt!