De fysiska gränserna

mellan de olika samhällsdelarna är för min del något oklara. Att Lövöns område sträcker sig ner mot Centralskolan och järnvägsstationen kände jag inte till, men det kanske inte är så konstigt då större delen av det som kallas Holmsund ursprungligen tillhörde Lövön. Löfö delägare ägde marken i Djupvik vilken arrenderades av de boende. Under den tiden uppstod flera konflikter.

Den 1 januari 1912 vägrade samtliga invånare i Djupvik betala de av Löfö delägare fastställda arrendeavgifterna. Genom länsnotarien Sven Hallström stämdes Djupviksborna till domstol med bl.a yrkande om vräkning!

Under många år framöver stred befolkningen i Djupvik mot Löfö delägare om markrättigheter och arrendeavgifter.

 

Holmsunds ursprungliga område innefattar Västerbacken, östra sidan av järnvägen samt ner mot Svedbergsgatan, där Djupvik tar vid.

Förutom de fysiska gränserna fanns även en hel del annat som skilde de olika samhällsdelarna åt, bl.a. fick vid förra sekelskiftet barnen i Djupvik inte gå i Holmsunds skola. I ett litet skjul i Djupvik undervisade fru Eriksson barnen varannan dag.

 

Inom sportens värld var uppdelningen mellan samhällsdelarna kanske tydligast, framförallt mellan Holmsund och Sandvik. Man hade bl.a. sina "egna" kaféer, där Fessés var Sandviks, emedan Centralkafféet och Sellings var Holmsunds-supportrarnas kaffé.

Sandvik hade stora framgångar inom t.ex. simning, skidor, gymnastik och friidrott. Att döma av nedanstående insändare, där skribenten inte skräder orden, stod fotbollen för de största och hetaste drabbningarna. Redan vid den här tiden tycks läggmatcher och mutor ha förekommit!

De här tillbakablickarna skulle sträcka sig fram t.o.m. år 1923. Jag gör ett undantag då den här insändaren från 1928 belyser rivaliteten mellan Holmsund och Sandvik på detta enastående vis:

 

TILL "MANAGERN" I AVD. 127 HOLMSUND.

 

När avd. 84 i Sandvik sände Eder avd. en utmaning till fotbollsmatch, trodde vi inte, att Ni skulle våga ställa upp Edra ynkliga spelare mot Sandviks avd. välspelande elva.

Mot förmodan har ni dock accepterat utmaningen. Modiga män ha vi alltid beundrat, därför måste vi också beundra Edra s.k. spelare för deras mod att delta i en så ojämn kamp, som detta otvivelaktigt blir.

Sandviks avd. fotbollslag är alltför överlägset, för att ni skulle ha den allra minsta chans att vinna.

För att ej Edert nederlag skall bli alltför katastrofalt har emellertid avd. 84 beslutat, att blott ställa upp med sitt B-lag.

Segern går ju till Sandvik ändå.

 

Det har på sista tiden gått vilda rykten om att Ni herr "Manager" skulle ha försökt att muta avd. 84:s målvakt så att han skulle sparka in bollen i sitt eget mål. Ryktet förtäljer, att han skulle få 5 kr. för varje mål han släppte in.

 

Att detta är sant, tro vi mycket väl, men vare sig han får 5 kr. eller 10 kr. för varje mål, så spelar det ingen roll. Bollen kommer aldrig så nära Sandviks-målet, att målvakten har någon möjlighet att kunna släppa in den.

Skulle den möjligheten genom någon ödets nyck kunna krångla sig förbi forwardkedjan och halvbackarna så sänder backparet Alfred Kriström och Erik Lindberg den samma väg tillbaka. I forwardkedjan spela Emil Sävenberg, P.V. Sjödin, Gustav Burman, Villhelm Nilsson och Johan Boström och deras skicklighet att behandla läderkulan lär väl ingen kunna betvivla.

 

Alltnog avd. 84:s ridderliga och välspelande elva kommer att ge såväl Edra s.k. spelare som ock den tusenhövdade publiken en lektion i fotboll, som de i framtiden komma att ha nytta av.

Det kommer att bli en match som sent eller aldrig skall glömmas, när avd. 127 på söndag kl. 5 lider sitt hittills största nederlag.

 

För avd. 84:s gentlemannaelva:

Offside

Det skulle bli värre!

Jag gör därför ännu ett undantag från att avsluta denna tillbakablick vid år 1923.

Vi hoppar fram några år, till 1931.

 

Socialdemokratiska ungdomsklubben i Holmsund har mottagit följande skrivelse från Kommunistiska arbetarkommunen (kilbommarna).

 

De socialdemokratiska arbetarförrädarna har städse velat göra gällande, att de voro fotbollsspelare av guds nåde. Den som någon smula känner till fotbollsspelets olika finesser, skrattar ju åt deras självsäkerhet.

Vi kommunister ha varit mera blygsamma av oss. Vi ha icke liksom de socialdemokratiska kapitalistlakejerna velat skryta med vår virtuositet på fotbollsspelets område.

För det stora flertalet torde det dock vara känt, att vi kommunister besitta synnerligen gedigna tekniska färdigheter i det ädla spelets finesser.

 

För att en gång för alla få detta skrävel från arbetarförrädarna att tystna, utmana vi eder härmed till fotbollsmatch i Folkets park i Holmsund söndagen den 2 aug. kl. 4 em. Vi komma att visa våra ynkliga motståndare, hur v e r k l i g fotboll skall spelas.

Vi komma att visa teknik och kultur.

Vi ha världserfarenhet.

 

Vårt lags kapten Nordkvist är typen för en idealisk fotbollsspelare, lugn och målmedveten kommer han icke att ge socialfacisterna den minsta lilla chans. Andrew, Buhr, Brodd och de övriga spelarna i vårt professionella lag äro hans jämlikar. När vårt lag i tekniskt fulländat spel stormar fram över planen,

komma de socialistiska ynkryggarna ur det socialfacistiska träsket att bli mål-lösa av förskräckelse.

Waterloo bli deras öde.

Vår blir segern.

 

För kommunistiska arbetarkommunismens professionella lag.

K a p t e n e n

 


 

Det var inte slut på käbblet i och med detta, men vi stannar här för denna gång.

Var det så här det gick till förr i tiden?

Jag är förstummad!