Frågan är inte när åtgärdas detta, utan när händer olyckan?

Ingen av frågorna kan besvaras. Då de normala övergångarna blockeras blir följden att alternativa övergångar nyttjas. Den här drygt 20 meter breda öppningen i staketet erbjuder en genväg, över bangården, till centrum. Att se ungdomar krypa under vagnarna är en skräckupplevelse utan like. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig när det inträffade.

 

I över 30 år har frågan om en planfri övergång diskuterats utan någon lösning kommit till stånd. Vid den här övergången stod ett stillastånde tågset. 40 meter längre bort skymtades slutet av tågsetet. Fler och fler människor samlades. Efter ha väntat 15-20 minuter utan tillstymmelse till rörelse började gruppen till slut att vandra längs banvallen.
Den sista vagnen rundades och så var alla över på den andra sidan.

Då gruppen bestod av personer i övre medelåldern var det ingen som kröp under vagnarna, den här gången.
Anledningen varför tåget stod stilla visade sig vara att en person gick från vagn till vagn och gjorde noteringar i ett block. Tilläggas bör att tågsetet var mycket långt så det tog sin tid.

Ingen vill idag befatta sig med järnvägars säkerhet och underhåll då detta bara kostar pengar. Det är förmodligen en av anledningarna till att det ser ut som det gör idag. Utseendemässigt verkar lok och vagnar vara importerade från 1960-talets Östtyskland.

Fjärrstyrda förarlösa lok, minimalt med personal på bangårdar. Allt ska vara så billigt som möjligt för att vinsterna ska bli så stora som möjligt.


I min barndom då ångloken tuffade ner till hamnen stod ofta två personer i fronten på lokets buffertar. När en obevakad övergång närmade sig saktade loket in. Gubbarna hoppade ner från loket och sprang fram till korsningen. I händerna hade de var sina röda flaggor som de viftade med för att göra vägtrafikanterna uppmärksamma på att nu kommer ett tåg.
Men det var då det!