Från ett gammalt fotoalbum

 

HMS King George V in pursuit of schlagshiff Bismarck

1939 sjösattes Tysklands stolthet slagskeppet Bismarck. Fartyget med en enorm vapenbestyckning var Tysklands, samt Europas starkaste slagskepp och ansågs osänkbar.
Vilket senare skulle visa sig nästan vara sant.

 

Bismarck

England var starkt beroende av de handelsfartyg som i konvojer sändes från USA, över atlanten till England.

Ett av Hitlers många mål var att stoppa den trafiken. Bismarck samt slagskeppet Prinz Eugen skulle genoföra detta i något som kallades Operation Rheinübung.

Günther Lütjens ville att fler fartyg skulle ingå i operationen, p.g.a. olika omständigheter blev det inte så.

Befälet ombord på Bismarck fördes av flottchefen för den Tyska krigsmarinen Günther Lütjens, samt kapten

Ernst Lindemann. Gunther Lutjens

 

Den svenska kryssaren Gotland upptäckte och skuggade fartygen på väg genom Kattegatt. Tyskarna förstod att engelsmännen upptäckt att något var på gång vilket kodknäckarna i Bletchley Park också bekräftade, då dessa hade avlyssnat trafiken mellan Bismarck och Prinz Eugen.

 

På morgonen den 21 maj 1940 hade man på Prinz Eugen uppfattat radiotrafik som uppmanade brittiskt spaningsflyg att söka längs den norska kusten efter fartygen. Bismarck och Prinz Eugen närmade sig Bergen och gick in i Grimstad fjord. Under vistelsen där målades Bismarck om, för att försvåra upptäckt. Under tiden hade tyskarna två jaktplan Bf 109 cirklande över fartygen i händelse av ett brittiskt anfall.

Engelsmännen sände 18 bomplan mot området men vädret över Bergen hade försämrats och bombplanen kunde inte hitta sina mål. Danmarkssundet beläget mellan Grönland och Island, patrullerades av sex jagare, om Bismarck försökte fly den vägen ut på Atlanten. Dessa fick senare förstärkning av Engelska flottans största slagskepp, HMS Hood samt HMS Prince of Wales.

 

Mycket riktigt så försökte Bismarck ta sig ut den vägen,

men p.g.a. av is och dimma i sundet tvingades man sänka farten och kryssa sig fram genom isblocken.

 

Den 23 maj halv nio på kvällen avlossade Bismarck fem salvor mot HMS Norfolk som drog sig tillbaka.

Under den kommande natten bevakades Bismarcks rörelser av HMS Norfolk och HMS Suffolk.

 

Nästa morgon kl. kvart i sex, observerade tyska utkikar röken från två fartyg vid horisonten.

Det var HMS Hood samt HMS Prince of Wales som närmade sig området. På ett avstånd av 2,6 km öppnade Hood och Wales eld.

 

Tyskarna koncentrerade eldgivningen mot Hood.

Efter en eldstrid på åtta minuter hade Hood försvunnit från havets yta. Minst en av Bismarcks 38cm kanoner träffade Hoods däck.

Projektilen trängde genom det svagt bepansrade däcket vilket fick Hoods ammunitionsförråd att explodera. Fartyget delades i två delar och sjönk på några minuter.

 

Av en besättning på 1.419 man överlevde 3 st.

 

Efter detta koncentrerade sig Bismarck på Prince of Wales. En projektil gick rakt genom kommandobryggan på Wales utan att explodera. Alla utom två på bryggan omkom. De två tyska slagskeppen fortsatte sin beskjutning av Wales som blev svårt skadat. Wales besvarade elden och fick in tre träffar, som inte förorsakade allvarligare skador.

 

Tretton minuter efter striderna inletts, drog sig Wales tillbaka p.g.a. sina skador.


Man tappade kontakten med Bismarck som nu tog in vatten och läckte olja.

King Geroge V on the coast off USA

Bismarck hade satt kurs mot Saint-Nazaire i det ockuperade Frankrike, för att få sina skador reparerade.

 

Kommendör för hela operationen som leddes från King George V, var amiral John Cronyn Tovey.

Han beordrade en kursändring för hangarfartyget Victorius, samt fyra lätta kryssare så man kunde skicka iväg sex jaktplan, och nio Swordfish torped bombplan.

 

I den strid som följde sköts ingen av planen ner. Bismarck lyckades undvika åtta torped-bomber men blev träffad av en nionde midskepps. Skadorna förvärrades mest av de manövrar som gjordes för att undvika torpederna. Hon tog in mera vatten och förlorade mer olja, vilket innebar att farten måste sänkas till 16 knop.

 

Efter provisoriska reparationer kunde man öka farten till 20 knop.

Engelsmännen tappade återigen kontakten med Bismarck som nu hade ökat farten till 28 knop igen,

och cirklat runt så man nu låg i ryggen på de efterföljande engelsmännen.King George V sailing into Cheasapeake Bay

Jakten började nå hysteriska nivåer. Många av de brittiska fartygen började nu få bränslebrist.

Bismarck sände långa meddelanden till Marin Grupp West i Paris, vilka uppsnappades av engelsmännen,

som via dessa kunde fastställa Bismarcks bäring. Denna kurs plottades felaktigt på King Gerorge V,

vilket gjorde att man i flera timmar styrde på fel kurs. När detta upptäcktes hade avståndet till Bismarck ökat ytterligare.

 

Brittiska signalspanare hade avlyssnat trafiken där Bismarck begärde understöd av Luftwaffe för att nå Brest. Amiral Tovey sände nu styrkorna till troliga positioner där Bismarck kunde dyka upp i sin färd mot Brest. Ett Catalinaplan från den amerikanska flottan upptäckte Bismarck.

Det beräknades att hon skulle nå Brest inom ett dygn, med den hastighet hon höll. De flesta av de brittiska fartygen var nu för långt borta för att ingripa.

 

Några Swordfishplan på spaning från hangarfartyget Ark Royal beordrades att återvända till fartyget. Så snart planen återvänt och försetts med torpeder skulle man gå till anfall.

 

20.50 på kvällen sänkte sig femton Swordfishplan genom molnen och påbörjade sitt anfall. En torped träffade midskepps men tack vare det kraftiga pansaret förorsakades bara mindre skador. Den andra torpeden träffade Bismarck i aktern vilket förorsakade stora skador på babords roderaxel, med tillhörande styrutrustning. Rodret låste sig i en vinkel av 12 grader och kunde inte kopplas ur.

 

21.45 meddelade Lütjens till högkvarteret fartyget som icke manöverbart,

"Vi kommer att kämpa till sista granaten, Heil Hitler"

 

Bismarck kunde inte längre fly utan körde runt i en stor cirkel. I gryningen den 27 maj inledde King George V med Rodney strax bakom anfallet mot Bismarck. Tovey hade för avsikt att gå rakt mot fartyget och vid ett avstånd av 15km tänkte han ändra kurs mot söder för att få fartyget parallellt med Bismarck.

 

08.43 rapporterade utkiken på King George V kontakt på ett avstånd av 2,3 km. Fyra minuter senare öppnar Rodney eld med sina sex 16 tums förliga kanoner. King George öppnar samtidigt eld med sina 14 tums kanoner. Bismarck besvarade elden som omringade Rodney.

 

Norfolk och Dorsetshire hade nu anlänt vilka också öppnade eld. En 16 tums projektil från Rodney träffar kl. 09.02 Bismarcks överbyggnad vilket antagligen dödar hundratals man samt skadar de förliga kanonerna svårt. Enligt överlevande dödas förmodligen Lütjens samt kommandobryggans övriga personal. Det närmaste en direktträff Bismarck åstadkom på sina motståndare var en projektil som exploderade 6 meter från Rodneys för, vilket skadade styrbords torpedlucka.

 

Bismarcks vapenbestyckning slås ut alltmer och 09.31 var de fyra huvudbatterierna utslagna. Klockan 10.00 hade King George V och Rodney avfyrat 700 projektiler mot Bismarck många på mycket kort avstånd vilket förvandlat fartyget till ett brinnande vrak.

Hon låg nu med 20 graders slagsida och låg i aktern.

 

Rodney fortsatte beskjutningen på 2700 meters avstånd. Tovey tänkte inte ge eldupphör förrän tyskarna signalerat att man ger upp, eller börjat överge fartyget.

 

Bismarcks besättning under däck beordrades nu att förbereda fartyget för sänkning.

Vattentäta dörrar skulle öppnas och sprängladdningar med niominuters fördröjning aktiverades.

Bismarck exploderade och hundratals man omkom.

 

 

 

Fyra brittiska fartyg hade avlossat 2800 projektiler med 400 träffar vilket ändå inte hade sänkt Bismarck.

 

Tovey gav order om att Dorsetshire skulle sänka Bismarck med torpeder. Dorsetshire avfyrade två torpeder mot fartygets styrbordssida av vilken en träffade. Därefter gick Dorstshire runt till babordssidan och avlossade ännu en torped som också träffade.

 

Omkring 10.35 rullade fartyget över på babordssida och började sjunka med aktern först. Bismarck försvann från havets yta 10.40.

De 400 man som nu låg i vattnet, började plockas upp av de kringliggande fartygen.

 

Av Bismarcks besättning på 2.200 man överlevde 114.

German torpedo boat
The Royal Marine dance orchestra
Ombord fanns även en dansorkester.
Jag undrar vilka man dansade med?
Talented men onboard the King George V
Kanske var det dessa snyggingar!
Talented men onboard the King George V
Ett sätt att glömma krigets hemskheter.
Talented men onboard the King George V

När uppdraget nu var slutfört återgick King George V till sin bas i Scapa Flow för reparationer. Fartyget renoverades och uppgraderades med bl.a. nya radaranläggningar och fler luftvärnskanoner, för att sedan sändas ut på nya uppdrag i Stilla havet.

Genom skrotning 1958, går så HMS King George V ur tiden.

Fred gick iland men sändes snart ut på nya uppdrag.

Alla de krigförande länderna hade ett stort intresse för Sydafrika. Främst p.g.a. landets strategiska läge då en stor del av sjöfarten mot Stilla havet passerade Kap Horn.

 

Landets förhållande till andra världskriget var delat. En del var tyskvänligt inställda men ville hålla sig utanför kriget, medan andra ville ansluta sig till de allierade. Val hölls i frågan där de som förordade anslutningen till de allierade vann.

 

Så kom det sig att Fred skickades till Sydafrika. Vilket uppdrag han hade där vet jag inte.

 

Efter en tid kom nya order. Nu skulle han ingå i en kommandostyrka på femtio man, som skickades till Burma. Landet var sedan 1800 talet en brittisk koloni, men hade ockuperats av japanerna under andra världskriget.

 

Kriget i Burma utkämpades primärt mellan det Brittiska Imperiet, Kina med understöd av USA å ena sidan,

och kejsardömet Japan, Thailand och den Indiska nationella armén på den andra sidan. Kriget i Burma var även ett politiskt mycket komplext krig.

 

Den bergiga terängen, träsk, en tät djungel och floder gjorde det enormt svårt för de fullt utrustade soldaterna att ta sig fram. Hetta, hög luftfuktighet och monsunregn gjorde inte saken lättare.

 

Insekter var ett stort problem, där det framförallt var myggorna som spred sjukdomen malaria, vilket många soldater insjuknade i.

 

Bland bergen, i djungeln, längs flodstränderna, överallt lurade japaner i bakhåll.

Japaner som aldrig gav upp.

När japaner tillfångatagit allierade soldater,

kom stora mängder japanska soldater bara för att titta på fångarna. Man ville helt enkelt se hur dessa människor såg ut, som lät sig tillfångatas.

Japaner segrade, eller dog.

Något annat alternativ fanns inte.

 

Japanernas grymhet mot krigsfångarna var om möjligt ännu större än nazisternas.

 

Efter ett par år i Burmas djungel återkom Fred till England, där skulle han ingå i de styrkor som skulle sändas till franska kusten, i en operation som kallades D-day.

De som överlevt striderna i Burma hann inte genomgå den träning som var nödvändig för uppdraget,

vilket antagligen räddade livet på många av dem.

 

För sina insatser under 2:a världskriget förärades Fred med följande utmärkelser:

The 1939-45 StarAwarded for service as follows:

• Navy - awarded for six months service afloat in areas of active operations from 3 September 1939 to 2 September 1945.

 

• Army - awarded for six months service in an operational command during the period 3 September 1939 to 2 September 1945.

 

• Air Force - awarded to all aircrew who have taken part in operations against the enemy, subject to at least two months in an operational unit and to all non-air crew who served six months in the area of an Army operational command. A gold rosette worn on the ribbon signifies participation in the Battle of Britain, 1 July 1940 to 31 October 1940.

 

• Merchant Marine - awarded under the same conditions as Navy provided that at least one voyage

was made through a specified area of active operations.

The Atlantic StarAwarded for service as follows:
• Navy - awarded for six months service afloat in the Atlantic or Home waters between 3 September 1939 and 8 May 1945, after qualifying for the 1939-45 Star.


• Army - awarded under the same conditions as Navy.


• Air Force - awarded to air crew for operations against the enemy at sea within the areas and dates defined for Navy, subject to completing two months service in an operational unit, after qualifying for the 1939-45 Star.


• Merchant Marine - awarded under the same conditions as Navy, but requiring six months service at sea anywhere provided one voyage is made in the defined area.
A person qualifying for this Star and the Air Crew Europe Star and the France and
Germany Star is awarded only the first earned, plus Clasps for the others. A silver rose emblem is worn on the ribbon bar to denote the award of a bar.
 

The Burma StarAwarded for entry into operational service in the Burma campaign between 11 December 1941 and 2 September 1945 as follows:

• Navy and Merchant Marine - service in the Bay of Bengal and the prescribed area of the Indian Ocean, or for shore service under same criteria as Army. The 1939-45 Star must be earned first.

 

• Army - operational service in Burma, and, in addition, provinces of Bengal and Assam between 1 May 1942 and 31 December 1943; provinces of Bengal and Assam east of the Brahmaputra between 1 January 1944 and 2 September 1945; China and Malaya between 16 February 1942 and 2 September 1945.

 

• Air Force - air crew service in operations against the enemy (one operational sortie qualifies).

The War Medal 1939-45

Awarded to members who served full-time in operational or non-operational service between 3 September 1939 and 2 September 1945. The qualifying period is 28 days.
For the Merchant Marine, the 28 days must be served at sea.


A member Mentioned in Dispatches for service during World War 2 wears a bronze oak leaf emblem on the ribbon. Only one emblem is worn no matter how many times a member may have been 'mentioned'.
 

 


http://www.anzacday.org.au

 

Efter andra världskrigets slut mönstrade han på i handelsflottan igen.

 

Kanske var det en vacker dag då fartyget med Fred kom inseglande till Holmsund.

Jag vet inte om fartyget förtöjde i Umeå uthamn, Holmsund eller i Djupvik.

 

Efter en tid i handelsflottan mönstrade han av för att bosätta sig i Holmsund.

 

Ett fast arbete fick han som reparatör i Holmsunds brädgård.

Jag tycker bilden påminner om någon scen ur filmen

The Shining med Jack Nicholson.

Till en början blev det en del tillfälliga jobb som skogsarbetare. Senare en anställning

vid Sandviks sågverk.

 


Tiden i Holmsund blev väldigt kreativ.

 

Han tecknade, målade, byggde på sin Märklinjärnväg, båtbyggeri, revyer och musik, var några av aktiviteterna.

 

Han hade ständigt något på gång,

kanske för att glömma krigets fasor.

En bild från Sandviks teater.

 

Att spela gitarr och sjunga i diverse sammanhang var också ett stort intresse. Det har berättats för mig att han vid ett tillfälle deltog i en amatörtävling i Döbelnspark i Umeå.

 

Efteråt recenserades framträdandet av en lokaltidning.

Recensenten skrev att sången och gitarrspelandet var bra, men han borde förbättra sin engelska!

Märkt av sjukdom gör Fred ett sista framträdande

Året är nu 1962 och hans tid i Holmsund närmar sig slutet.

Sin sista strid, utkämpade han i Hällnäs sanatorium.