Holmsund

en tätort med idag ca.8.900 inv. belägen vid Umeälvens mynning. Holmsund består av olika samhällsdelar, Obbola, Sandvik, Djupvik och Lövön. En indelning som var tydligare förr än idag.

 

De första fasta bosättningarna i området vilka härstammar från 1300 talet, hittar vi på Obbola ön. Lövön fick en mera fast befolkning i mitten av 1700 talet. Området hade 1668 fastslagits som urminnesjord för Teg och Röbäcksbönder, vilka hade fäbodar och fiskelägen på Lövö utjord.

 

Samhälldelarna avskildes från Umeå socken 1918 då Holmsunds kommun och församling bildades.

Samhällsstrukturen var väldigt komplicerad framförallt under 1930 och -40 talen och jag ska inte gå in på denna. Här kan du se en schematisk bild på hur den såg ut under åren. Vill du i detalj studera förhållandet kan jag rekommendera boken Holmsunds köping utgiven av hembygdskommittén, liksom Maj-Britt Hedlunds bok om Holmsund. Böckerna ger en intressant bild över Holmsund, dess historia och utveckling.

 

Tre av dessa delar, Obbola, Djupvik och Holmsund blev municipalsamhällen vilket innebar ett eget styre med olika nämnder som t.ex. byggnads-, markegångs-, hästuttagnings- och hälsovårdsnämnder.
Djupvik kom att regleras som municipalsamhälle 1894. Här är de beslut som fattades vid municipalstämman 1917.


En kommunalstämma består av samtliga röstberättigade från de olika samhällsdelarna.
Denna väljer vilka ledamöter som skall ingå i de kommunala nämnderna.
Vid en kommunalstämma i Holmsund 1917 beslöts följande.

 

I stället för en kommunalstämma, som bestod av alla röstberättigade, fanns möjligheten att inrätta ett valt beslutande organ, kommunalfullmäktige, vilket också kom att införas i Holmsund.
Detta beslutades vid kommunalfullmäktiges sammanträde 1919.

 

Så hade vi något som kallades kommunalnämnden vilka verkställde kommunalfullmäktiges beslut.

En onsdag 1917 sammanträdde kommunalnämnden där fattades följande beslut.


Folkmängden i Holmsund utgjordes den 1:a januari  1912 av

  • 1.078 personer
  • av dessa var 537 män och 541 kvinnor
  • under året föddes 19 pojkar och 9 flickor
  • inflyttade gjorde 3 män och 13 kvinnor
  • utflyttade gjorde 3 män och 22 kvinnor

 

Den 31 december hade befolkningen minskat med 2 personer och bestod nu av
  • 1.076 invånare
  • av dessa var 542 män och 534 kvinnor
  • antalet ingångna äktenskap var 7
  • 3 upplösta genom döden samtliga genom mannens bortgång

 

Det sägs att det var bättre förr, ett påstående jag med lätthet kan instämma i,

men inte hur mycket förr som helst.

 

Det var svåra tider för befolkningen i början av förra seklet, men antagligen fanns det glädjestunder i all bedrövelse även på den tiden.

 

Djupvik som var samhällets centrum myllrade av liv.

Här slogs man, , ,


och sköt skarpt,

Där fanns biografen, caféer, mängder av butiker, tillåtna och otillåtna öl- och vinkrogar, samt maskerade osedlighetsnästen, vilka spred fylleri med därmed förenade följder. Laglösheten hade inga gränser.
Det var helt enkelt här det hände!
Nuförtiden är det mera liv och rörelse på kyrkogården i Holmsund.

 

 

holmsund

I mitten av 1914 började första världskriget som pågick till slutet av 1918. Här möter man uttrycket dyrtider och kristider. Det var brist på det mesta och det som fanns att köpa var dyrt.
Matbristen
var stor. Det lilla som fanns ransonerades och en särskild livsmedelsnämnd tillsattes. För att dryga ut kosten blandades bark och lav i brödet. Skolbarnen skickades 1917 ut i skogen för att plocka lav, då det var förbjudet att baka rent vete- och rågbröd.

 

Under 1918, särskilt under den senare delen, drabbades befolkningen dessutom av spanska sjukan.

Det är väldigt sorgligt att läsa alla dessa dödsannonser,
över framförallt barn och unga, som dog i spanska sjukan vid den här tiden. Det var inte ovanligt att fem begravningar förrättades i Holmsunds kyrka på söndagarna.

 

Elektriciteten var inte utbyggd. Stora delar av samhället låg i mörker. I Lövön saknades lämplig "ytterledningstråd" och skolbarnen satt med trästickor i handen, för att lysa sig fram vid läxläsningen.

Efterfrågan på sågade trävaror var låg och tillgången på stenkol och annat för att hålla industrierna igång var i det närmaste obefintlig. Arbetslösheten var hög.

Nog var det bekymmersamt så det räckte och blev över.

 

Med fem hamnar inom ett väldigt begränsat område så flödade spriten in i samhället.

 

o.s.v.

I början av 1920-talet när järnvägen och rallarna närmade sig Holmsund förstärktes fylleriet och slagsmålen ytterligare.

När 150 skrikande och skränande fyllbultar började dra fram längs gatorna hade landstingsman
Johan A. Noréus fått nog. Han förordade en förstärkt polisövervakning. Om inte detta gav resultat,
skulle extraordinära åtgärder vidtagas för att få slut på supandet.

 

Vintertid då hamnarna frös ströps spritflödet väsentligt, men det fanns annat kolijox att tillgå.

Ett av dessa var ett hårvatten som kallades Kapillo.


 

 

Ett annat samhällsproblem var snusket, framförallt i Djupvik.

Med det menar jag inte verksamheten i Röda Lyktan.

 

Då förste provinsialläkaren genomförde en inspektion i samhället 1923, fann han stora brister i den sanitära hanteringen. Samhället hade vid den här tiden inget utbyggt vatten- eller avloppssystem.

I bästa fall tömdes slaskhinkarna i trälådor utan botten, nedsatta i marken. Innehållet i slaskhinkarna kunde bestå av nattstånden urin eller andra mer eller mindre flytande vätskor. Då Djupvik till stora delar består av en berggrund under ett tunt jordlager, rann vätskorna ut över berghällarna här och var.

 

Nu var det inte enbart p.g.a. det utbredda fylleriet eller de sanitära bristerna en förstärkt polisövervakning önskades. Djupviksborna var även skattesmitare. Vid skatteindrivningen 1923 visade det sig att av utdebiterade 2,950 kr. inflöto endast 650 kr.
Även tillsättandet av en skattepolis anågs därför nödvändigt!

 

Fortsättning följer, (kanske).

 

Ett stycke holmsundshistoria har försvunnit. Någon tyckte kanske att skylten var provocerande eller "häftig" att hänga på väggen där hemma.