Visst är det roligt att det verkar finnas ett stort intresse för samhällets historia,

inte bara i Holmsund utan på många andra platser. Jag har i alla fall fått den uppfattningen då man hittar mängder av ansiktsböcker i ämnet. Dessa är oftast fokuserade på ett bildmässigt innehåll.

Vilka objekt som än publiceras så finns det alltid någon som har någon koppling till objektet.

"Där bodde min mostersfarfarssysterskusinsvåger", eller min "svågersfarfarsbrorskusinbarn" hade en sådan!

Fascinerande!

 

I den digitala värld vi nu lever i drunknar vi i information, sanningar och lögner.

Internet har bl.a. medfört att vi kommunicerar med varandra som aldrig förr,

på gott och ont.

Terror av allehanda slag är numera vardag. I stället för att försöka köra ihjäl så många människor som möjligt, fylla bilar med sprängmedel eller helt enkelt skjuta ner alla man ser så finns det mindre våldsamma metoder att tillgå för att uppnå avsedd effekt.

Ett tips till de som ägnar sig åt den typen av verksamhet vore att stänga ner alla s.k. sociala media.

En stor del av mänskligheten skulle antagligen självdö av en sådan åtgärd.

 

Förutom den stora mängd information som gjorts tillgänglig via Internet har möjligheten att kopiera den aldrig varit så enkel. Vi kopierar filmer, bilder, musik och texter utan problem. Vill du behålla detta för dig själv så lägg det inte på Internet, men det visste du väl redan.

 

Den film jag gjorde kring nostalgikvällarna i Holmsund finns av någon anledning att beskåda på visadigsjälv.

I samband med nostalgikvällarna filmade jag en sönderblåst kommunflagga uppe på Ombergstornet vilken nu används som profilbild i ett antal ansiktsböcker.

Det kan knappast vara motivet som fascinerar användarna. Antagligen är det den himmelsblå färgen som harmonierar utmärkt med ansiktsbokens blå färg.

Kul att många tycker den var bra!

 

 


 

Då det gäller texter som kopieras bör vi tänka efter lite extra.

Finns det felaktigheter i denna sprids dessa vidare likt ringar på vattnet. Detta vill jag belysa med följande exempel:

I Holmsund hade vi en gång i tiden en förvaltare som hette Bernhard Helleberg. Sågverket drevs av familjen Dickson i Göteborg i vilken förvaltare Helleberg stod i ständig korrespondens med. Då breven var skrivna med en gammaldags handskriven stil var de kanske inte alltid lätta att tyda. Någon har därför skrivit av dessa brev och kallar nu förvaltare Helleberg för Bernt.

Det kan också vara så att i den svenska som fanns förr, kunde vissa missförstånd uppstå, t. ex. så hade man en stor förkärlek till att förkorta ord. Man skrev inte August utan Aug. Gustav blev Gust. och Bernhard blev Bernh. På så vis kanske någon uppfattade att han hette Bernt.

Namnet Bernt Helleberg kan vi se, antagligen genom kopiering, i akademiska avhandlingar och i mängder av andra publiceringar om den epoken i Holmsund.

Det här är något du bör ha i åtanke när du kopierar texter.

— Hä könn va’ hitte på å snevridd, alltihop,

 

Hur såg nyhetsflödet ut förr i tiden? Den sammanställning som du kanske kommer att läsa kan ge en liten inblick i detta. Vissa avsnitt kanske kan kännas extra krävande då jag använt mig av dialekt.

Svenska språket har under åren genomgått förändringar stavningsmässigt.

Ändelser som –dt försvann, w ersattes med v, hvad blev vad o.s.v.

Utan att vara utbildad i ämnet tror jag att det sista som ändrades var s (sirka) som ersattes med c (cirka) och ä (sågvärk) som ersattes med e (sågverk) m.m. För att göra texterna värklighetstrogna! så har jag ibland använt mig av den stavningen.

Svenska språket förr fascinerar mig. Uttryck som, strejkunge, eldsvådeunge, näpsa, ity, timad, rayon (inte textilier) o.s.v. ser vi inte längre.

Dessutom finns det ord som står i rak motsats till varandra t.ex. bestrida. I bland kan det betyda motsätta sig och en annan gång godta! Ordet bör inte längre användas i offentlig svenska. I den här historiska tillbakablicken betyder ordet bestrida, godta.

 

Förutom stavningar, förkortningar och meningsuppbyggnad var man inte oblyga med att namnge personer som begått ofog och kanske hamnat inför tinget. Trots att händelserna utspelades sig för 75-100 år sedan har jag funderat på om även jag skall namnge dessa. Det finns antagligen släktingar som kanske inte vill bli påminda om vad deras förfäder en gång ställde till med, då är det kanske är bäst att låta bli.

Jag använder mig i stället av personernas initialer.

Vad kunde det röra sig om för oegentligheter de orsakat?

Det kunde handla om, stölder, ryktesspridning, hembränning, smuggling, misshandel, slagsmål allt som oftast under spritens inflytande.

 


 

Åren rullar på. Tiderna förändras, så har även de samhällen vi lever i här ute i skärgården gjort.

Till det bättre eller till det sämre? Svaret på den frågan blir — det beror på.

 

Obbola är Verket eller Obbola by. Holmsund är Holmsund, Lövön, Sandvik eller Djupvik.

Dessa delar bildade 1918 Holmsunds församling och kommun.

 

För ca. 100 år sedan

var bränderna många, särskilt bland sågverken och industrierna längs norrlandskusten.

Hur dessa uppstått var många gånger höljt i dunkel. Kommunisterna fick skulden för många av bränderna och på flera ställen placerades vakter ut för att bevaka industrier och brädgårdar.

 

Olyckorna på arbetsplatserna var också många. Vid sågverken var avkapade kroppsdelar och fallolyckor i brädgårdarna alltför vanliga. Vid Obbola Sellulosafabrik förekom förutom fallolyckor även explosioner och allvarliga olyckor med frätande kemikalier.

 

Belysning i samhället var det ont om, men någon lampa här och där lyste i mörkret

Väghållningen var något som ofta debatterades. I Obbola hoppade man från tuva till tuva på stigarna.

I Holmsund blev någon vägstump motorplogad under vintertid. Det vanligaste var plogning med häst,

när andan föll på.

Att lyssna på radio var något vi fick vänta ytterligare några år på.

I Djupvik fanns en hel del lönnkrogar och även ett lusthus som tillhandahöll diverse tjänster.

 

Skärgårdens fem hamnar innebar ett ständigt inflöde av alkoholhaltiga drycker. Som exempel kan nämnas att när ett flytande spritbolag en dag anlände till Obbola, dröjde det inte länge förrän det vid Obbola dansbana uppstod en vild strid med knivar, blypiskor och där boxhandskar av bly och järn kom till användning.

Under vintertid då sjöfarten låg nere fanns andra berusningsmedel att tillgå. Ett av de populäraste var ett luktvatten som kallades Capillo. Åtgärder vidtogs för att förbjuda försäljning av produkten. Naturligtvis fanns andra medel att tillgå. Ett av dessa var en parfym som hette 4711.

Hembränning ökade drastiskt vintertid men där fanns periodvis svårigheten att köpa jäst. Sammanfattningsvis hade polisuppsyningsmannen fullt upp i sin jakt på smugglare, hembrännare och surrogatsupare.

 


 

Varför inte börja med det som hände i Holmsund för 100 år sedan?

Vad hände i Holmsund?

- 1919