Hur står det till med sedligheten?

Hur länge dröjer det innan barnet föds efter giftermålet?
Av de 114 290 gifta barnaföderskorna i Sverige 1911 hade 18 089 fått barn mindre än ett år efter äktenskapets ingående.
  • 27,4% inom 3 månader efter giftermålet.
  • 28,75% inom 3-6 månader.
  • 17,3% inom 6-9 månader.
  • 26,55% 9-12 månader.

Här kan vi se att det är väldigt många procent som bedrivit älskog innan giftermålet och som kanske tvingats gifta sig p.g.a. konsekvenserna.
Hur gick det för de som var gravida och ogifta?

I Holmsund föddes 11 pojkar, 10 flickor och en bastard.
Att det bara föddes en bastard, oäkting, kan bero på att invånarantalet var lågt. Det var väldigt modigt av den här flickan/kvinnan att föda barnet för nu blev hon stämplad som hora och skammen var enorm. Även det helt oskyldiga barnet blev utstött, förnedrat, hånat och kallad horunge.
Kanske var flickan en piga. Vem kunde pappan vara?
Mest troligt var det husbonden, inspektorn eller disponenten som varit framme.
Hade männen något ansvar för vad de varit med om att skapa?
Inte ett dugg! Flickan fick väl skylla sig själv.
Vid den här tiden var metoderna för fastställande av faderskap inte särskilt utvecklade. Blodundersökningar hade inte börjat användas. I stället utfördes mätningar av kropp och huvud. Händer, fötter och skalle röntgades o.s.v.
Vem bekostade detta för en fattig pigas skull?
Ingen.
För att undvika att hamna i den här situationen hade flickan två alternativ. Antingen att avbryta graviditeten eller dölja den för att i lönndom föda barnet för att sedan mörda det.

Att avbryta graviditeten, fosterfördrivning, kan göras på kemisk eller mekanisk väg. Den kemiska metoden var en livsfarlig metod även för modern. Intag av arsenik var en vanlig metod men även fosfor var mycket vanligt. I stället för svavel användes fosfor till tändstickorna. I ett glas vatten eller mjölk skrapades fosfor av från ett stort antal stickor för att sedan drickas. Fosforstickor förbjöds senare just av den här anledningen.

Den mekaniska metoden går ut på att framkalla för tidig födsel genom t.ex. överansträngning, tunga lyft eller höga hopp. I försök att ha sönder fosterhinnan användes sonder, strumpstickor eller kemikalier som fördes upp till livmodern. Nackdelen med den metoden var att det oftast behövdes en assistent.
Lyckades inte detta återstod att föda barnet för att sedan mörda det. Blev kvinnan påkommen i den hanteringen påstods för det mesta att barnet varit döfött. Detta motbevisades ofta genom obduktioner, om det fanns något kvar att obducera.

Här kommer några mycket ruskiga exempel från olika delar av landet på de båda metoderna.

  • I militärsällskapets restauration i Stockholm tjenade för omkring en månad sedan en helt ung flicka med ett synnerligen fördelaktigt utseende och mycket omtyckt för sitt stilla, blygsamma väsen.
    Fram på sommaren började den unga flickan tala om lyckan att dö, att hon ingenting hade att leva för o.s.v. Och kort tid derefter insjuknade hon i våldsamma magplågor. Av sina kamrater ansatt med frågor om hon befunne sig i havande tillstånd, förnekade hon detta på det bestämdaste, och uppgav sig enbart lida av förkylning.
    Läkare vart för sent tillkallad, och ej heller han kom på det klara med arten av hennes sjukdom - förrän det var för sent att rädda henne. Hon medgav nämligen till slut, sedan hon under ett par dygn varit lämnad åt de ohyggligaste kval, ej allenast att hon sedan ett par månader tillbaka väntade att bli mor, utan ock att hon i förtvivlan avskrapat fosforn från fem buntar tändstickor och förtärt denna.
    Hon sade sig ha blivit lockad ut på en segeltur av en herre, vars namn hon ej kunde förmås att uppgiva, och under färden hade hon med lock och pock förmåtts att överlämna sig åt honom. Sedan hade han alldeles övergivit henne, och utan anhöriga eller vänner som hon var, kände hon ej annan utväg än att dö.

  • I söndags var några personer ute på en promenad när de i en skogsbacke hörde ett kvidande ljud från ett spädbarn. Efter att ha undersökt varifrån ljudet kom hittade de under en enbuske en naken liten nyfödd pojke. Barnet som nästan till hälften var täckt av mossa var förskräckligt illa tilltygat. På den nakna kroppen krälade hundratals mygg och myror som kröp ut och in i barnets näsa, mun och öron. Barnet bars in till en närliggande torparstuga.
    Modern var Sara från Hammerdal. Vid förhör erkände hon samma dag att hon vid 4-tiden på morgon begett sig till den plats där barnet hittades. I ensamhet födde hon den lille pojken som hon placerade under busken och som blev till föda för tusentals flugor och kryp i 8-10 timmar innan han hittades.

  • Invid stranden i Umeälven i närheten av Böle by hittades under en buske liket av en liten nyfödd flicka. En svart ylleduk hade lindats omkring huvudet och kroppen var insvept i ett sönderrivet linne. Liket, som hade börjat undergå förvandling, anses ha legat omkring en vecka i vattnet.

  • Bondedottern Eva från en by utanför Burträsk födde i enslighet och lönlade ett fullgånget foster. På främre delen av halsen fanns ett djupt gapande sår. Eva säger sig inte veta om fostret var vid liv vid födseln.

  • Som misstänkt för mord på det barn som hittades invid Böle by har stadsfiskal Swedberg häktat 32-åriga sömmerskan Katharina från Baggböle bosatt i Umeå. Katharina har erkänt att hon i enslighet framfött barnet, vilket hon dödat och såsom lik förvarats i två dygn i hennes bostad. Barnet bar hon senare upp till Grisbacka där hon kastat liket i älven.

  • Anna i Hällesjö födde en liten flicka som hon mördade och hade i sängen till morgonen. När hon gjorde upp eld i ladugårdsspisen slängde hon in liket i spisen och eldade upp det.

  • En 19-årig finsk tjänsteflicka, Mathilda i Skönsberg, försökte på morgonen strypa sin nyfödde pojke. Hon grävde ner pojken i en gödselhög invid hemmet. Fem timmar senare hittades barnet, av några främmande personer, med ett snöre hårt åtdraget om halsen men fortfarande vid liv. Mathildas mamma misstänks vara delaktig i mordförsöket.

  • Ännu ett fosfordrama har utspelats, den här gången i Degerliden i Sävar socken. Pigan Hilda i tjänst hos bonden Erik avled den 5:e genom fosforförgiftning. Hon hade under flera dagar varit sjuk med uppkastningar och svåra plågor innan hon avled. Inför barnmorskan hade hon förnekat att hon hade intagit gift men inför sin husbonde erkände hon att hon vid olika tillfällen intagit fosfor från tre buntar tändstickor, dels något kronsyra.

  • Vid 2-tiden hade anmälts till vaktmästaren vid lasarettet i Umeå att ett barnlik hade nedstoppats i en latrintunna. Liket omhändertogs och inlades på bårhuset. Ganska snart misstänktes arbeterskan Evelina för brottet. En undersökning av hennes bostad i Ytterhiske gjordes samma dag. Barnmorskan Anna tillkallades som förklarade att Evelina nyligen fött barn. Vid förhör erkände Evelina händelsen.

  • En piga i Lund var sysselsatt med tvätt av linne. Efter erforderligt tillstånd fick hon i brygghuset göra upp eld i bryggpannan för att värma vatten. Senare under aftonen spred sig en obehaglig lukt av bränt kött och ben m.m. i gården. Spaning efter pigan sattes genast igång. Efter gripandet erkände hon att hon eldat upp sin nyfödda pojke som hon påstod varit döfött.

Holmsundsfruarna

Vi flyttar oss framåt i tiden.
En stor fosterfördrivningsaffär har rullats upp i Holmsund. Två fruar, varav den ena bedrivit sin verksamhet i minst ett tiotal år, har nu tillsammans med sina kunder blivit dömda.
För att du inte ska få morgonkaffet i vrålstrupen har jag kallat fruarna för fru Andersson och fru Pettersson.

Till en början bedrev fru Andersson verksamheten i en blygsam skala. Det dröjde inte länge innan den blommade ut betydligt. I Holmsund har vi stenkoll på varandra därför var inte verksamheten som fruarna bedrev helt okänd för holmsundsborna. Kväll efter kväll stannade okända bilar utanför fru Anderssons hus och det var alltid en kvinna som steg ur och knackade på dörren. Sånt lägger holmsundsborna märke till.

En olaglig verksamhet som sväller ut i allför stor omfattning brukar oftast nå rättsväsendet, så även i det här fallet. Redan i början av utredningarna kunde konstateras att fru Andersson hjälpt ett trettiotal kvinnor, ogifta och gifta. Affären skulle komma att svälla ut till betydande proportioner.
När det blev dags för rannsakning samlades vi, en stor skara sensationshungriga nyfikna åhörare, i Umeå tingslags häradsrätt. Vi fick vända om med lång näsa eftersom rannsakningen hölls bakom stängda dörrar.

Sin brottsliga bana påstår fru Andersson ha börjat för ca. fem, sex år sedan när hon hjälpte en bekant. Som fosterfördrivningsmedel hade använts konjak med en tillsats av kvicksilver. En kort tid därefter hörde fru Pettersson av sig som också hade blivit på smällen. Genom en broschyr hade fru Andersson studerat hur man använder en sond. I samband med besöket lärde sig även fru Pettersson de olika metoderna kring fosterfördrivning vilket resulterade i att hon startade en verksamhet i egen regi. Kundunderlaget var uppenbarligen så stort att det fanns plats för två aktörer i branschen.

Någon betalning hade inte fru Andersson krävt utan ingreppet gjordes av barmhärtighet, vilket inte fru Pettersson instämde i.
Rykten hade nu hunnit sprida sig och hon blev kontaktad av en kvinna i Umeå som önskade ett besök av fru Andersson. Samma kvinna blev på smällen ytterligare ett par gånger. För varje gång betalade hon 15 kr. I och med detta hade fru Anderssons verksamhet etablerats i Umeå.
Polisrapporten innehåller en diger kundlista med namn på kvinnor som besökt hustru Andersson och vilka hustru Andersson besökt i Umeå.

Under de första förhören i rådhusrätten i Umeå var till en början fru Anderssons minne väldigt suddigt men klarnade allteftersom förhandlingarna fortskred. Hon erkände fosterfördrivning på 11 namngivna kvinnor samt ytterligare ett flertal vilkas namn hon inte kommer ihåg. Fru Andersson säger sig inte ha fordrat betalning för sina tjänster i något fall. De behandlade hade visat sin tacksamhet med en dusör på 10 till 50 kr. En av de behandlade påstår dock att hon avkrävts en betalning på 100 kr. Hennes fästman hade under en lång tid uppvaktats med telefonpåringningar av hustru Andersson som begärt betalt.
En av kvinnorna som hade känt oro inför behandlingen fick till svar av fru Andersson att,
- Du behöver inte vara orolig, jag har hjälpt halva stan!

Även fru Pettersson rannsakades i Umeå tingslags häradsrätt där hon erkände att hon varit behjälplig vid en fosterfördrivning. Polisen misstänker dock att hustru Pettersson begått betydligt fler fosterfördrivningar än vad hon erkänt.
Hon erkänner däremot att hon bedrivit verksamheten för att tjäna pengar. Notan för behandlingen var 75 kr.

Fru Andersson hade även gjort sig skyldig till penningutpressning mot fru Pettersson. För att kunna betala hade fru Pettersson förfalskat tre växlar med sin mans och faders namn på.

Även samtliga kända kunder kallades till rätten. Innan straffpåföljden kunde bestämmas måste det utrönas huruvida kvinnorna varit gravida eller inte. Medicinalstyrelsen med professor Hedrén i spetsen kontaktades för ett utlåtande.
I en lång harang, som jag hoppar över, redogjorde professorn för en kvinnas graviditet och perioder.
Professor Hedrén presenterade följande utlåtande:
"att med stöd av medicinsk erfarenhet kan anses sannolikt, att en var av de kvinnor, angående vilka rådhusrätten anhållit om yttrande, huruvida vid uppgivna tillfällen havandeskap förelegat, vid dessa tillfällen varit havande. Men att det kan icke kan med visshet fastställas, att någon av dem vid angivna tillfällen måste ha varit havande."

Advokat Hallström, fru Anderssons rättegångsbiträde, hänvisade till medicinalstyrelsens utlåtande, där det framhölls att det inte med visshet kan fastställas att havandeskap förelegat. Han anhöll med hänsyn till detta att fru Andersson måste frikännas från ansvar.

I rättens långa och invecklade utslag anses att hustru Andersson i fosterfördrivande syfte företagit behandling av 18 kvinnor.
För sina brott dömdes fru Andersson till 4 års straffarbete med 2 års påföljd.
Sex kvinnor som behandlats av fru Andersson dömdes till 2 månaders fängelse villkorligt.
En kvinna, som behandlats 3 olika gånger fick 4 månaders fängelse villkorligt.
Fru Pettersson, dömdes för att behandlads en gång samt främjat en fosterfördrivning, till sammanlagt 3 månaders fängelse villkorligt.
En yngling, (assistenten?) som främjat ett fall dömdes för delaktighet i fosterfördrivning till 1 månads fängelse villkorligt.
Fru Andersson överklagade rådhusrättens dom som kmt avslog. Även en nådeansökan avslogs.