I höst hoppas IFK Holmsund ha sin idrottsplan färdig. Planen blir 115 meter lång och 75 meter bred med en 44 meter bred löparbana runt omkring. Banan för hoppen förläggs utanför planen. Vi hoppas nu att pojkarna nyttjar träningstillfällena ordentligt, för det saknas inte goda ämnen till idrottsmän.
---
Jag kan inte påstå att jag varit speciellt fotbollsintresserad. Eller rättare sagt jag kunde inte ha brytt mig mindre. Jag var faktiskt inte ensam, Svante Sandström delade mitt ointresse. Att det fanns någon som inte var intresserad av fotboll vid den här tiden ansågs så märkvärdigt att Svante hamnade i lokaltidningen.
Men det var svårt att undvika vad som pågick 1966. IFK Holmsund skulle in till allsvenskan - till varje pris.
Matcherna på Kamratvallen drog en enorm publik. Bilar parkerade överallt och rälsbussen med publik från Umeå stannade vid impregneringen. Bara det var något unikt. Publikens vrål när Holmsund gjorde mål hördes över hela samhället.
Vad hände sedan?
Jag måste använda facit. Det var visst så att Pekka Utriainen sköt IFK till allsvenskt kval.
Det sägs att IFK Holmsund var Sveriges första proffslag i fotboll. SCA köpte in spelare till höger och vänster. För syns skull fick några påhittade arbetsuppgifter och ett litet kyffe i kontoret. De var här för att spela fotboll och inget annat.
Var det så?
Det kanske bara var illvilligt skitprat.
Något som är sant är att IFK Holmsund klarade kvalet och spelade i allsvenskan 1967. Lyckan blev kort och efter nio matcher var festen slut. Matchen mot Örgryte den 15 juni slutade 3-1 till Örgryte.
Nu är det slutspelat på Kamratvallen. Något 100-årsjubileum fick inte Kamratvallen uppleva. Läktare och andra byggnader runt planen håller på att rivas. Gräsmattan är uppriven och av den gamla fotbollsplanen verkar det bli ett potatisland.