Jean-Claude Arnault, även kallad kulturprofilen, har i böcker och media omtalats för sina kulturgärningar, påstådda sexuella övergrepp, stölder och våldtäkter.
I juni 2018 åtalades han för två fall av våldtäkt vilka skulle ha inträffat 2011. Han befanns skyldig till den ena och domen löd på 2 års fängelse. Jean-Claude överklagade vilket resulterade i att han även befanns skyldig till den andra våldtäkten. Svea hovrätt skärpte straffet till 2,5 års fängelse.
Efter 47 år fick jag en plötslig ingivelse att undersöka vad som hände med Jean-Claude sedan han lämnat Holmsund. Att få napp på min sökning var inte så svårt. Det visade sig att han var kvar i Sverige och drev någon sorts kulturklubb, Forum, i Stockholm.
Jaha, och jag tänkte inte mera på det.
Två år senare exploderade allt!
Om du mot förmodan aldrig hört talas om dessa händelser ger jag dig en ytterst komprimerad resumé om vad som förevarit. Vill du fördjupa dig är ämnet outtömligt på Internet.
På Sigtunagatan i Stockholm låg en källarlokal som Jean-Claude köpte 1989. Där skapade han ett kulturetablissemang som i pressen kallades "Klubben". Det mera officiella namnet på Klubben var Forum och som ansågs vara Svenska Akademiens vardagsrum.
Här cirkulerade, poeter, konstnärer och författare men även andra som tillhörde eller ville tillhöra den absoluta finkulturen.
Konstutställningar, föreläsningar och musikframträdanden avlöste varandra. Personalen på Forum bestod till största delen av unga flickor i 20-årsåldern som serverade vin i plastglas, skrev utskick och skötte bokföringen.
Det var här man skulle vara om man ville bli upptäckt. Forum var unikt och saknade motsvarighet i Sverige.
Skådespelerskan Alyssa Milano startade 2017 ett upprop i sociala medier som kom att kallas #metoo. Alla kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier uppmanades att svara på hennes tweet med orden "me too". Genomslaget blev enormt. Affischnamnet i den här kampanjen blev en filmproducent som heter Harvey Schweinstein. Kvinnor som sökte lyckan inom filmens värld måste först tillfredställa Harveys behov. Ett välkänt faktum som filmindustrin i Hollywood blundade för.
Precis som i fallet Schweinstein behövde de unga flickor som ville upp inom kulturvärlden i Stockholm tillfredsställa Jean-Claudes sexuella behov. Ville de inte tillmötesgå kraven hotade han dem med sin hustru Katarina!
– Vet du inte vem jag är gift med?
eller
– Vet du vem jag är? Jag kommer att förstöra din karriär!
Han kunde även hota med att blockera offrens utbildningar, göra dem arbetslösa, uteslutas från stipendier eller pengar från Svenska Akademien m.m.
Det var inte alltid han behövde tillgripa dessa medel för att få igenom sin vilja. Precis som inom andra områden fanns det även inom den här sfären mängder av groupies, här kallade litteraturgroupies.
Någon som antagligen inte råkat ut för Jean-Claudes kärleksinviter beskriver honom som:
Mycket charmerande, ytterst bildad, galant och uppmärksam. En man som kindpussar kvinnor, håller upp dörren och betalar. En sådan man som många kvinnor låter sig uppvaktas av – särskilt när mannen i fråga betraktas som inflytelserik och mäktig i den sfär man försöker slå sig fram i. Till råga på allt var han fransman vilket ytterligare förstärkte dragningskraften.
Anklagelserna mot Jean-Claude Arnault var sedan åratal tillbaka välkända inom kultureliten där han gick under namnen Jean-Kladd, Janne Kladd och Klådan. Varken hustrun Katarina Frostenson eller Svenska Akademien var ovetande om hans förehavanden.
Redan 1996 hade man fått upp ögonen för hur Jean-Claude uppförde sig. Konstnären Anna-Karin Bylund beskrev i ett antal brev de sexuella övergrepp hon utsatts för av Jean-Claude Arnault. Breven var adresserade till de institutioner som finansierade den verksamhet Jean-Claude bedrev.
Ett av breven mottogs av Sture Allén den ständige sekreteraren inom Svenska Akademien. Sture tyckte inte det var något att fästa sig vid och brevet lades åt sidan.
Jean-Claudes bravader kom att uppmärksammas i ett flertal artiklar av journalisten Matilda Gustavsson på Dagens Nyheter där 18 kvinnor anklagade honom för olika former av sexuella trakasserier.
Klubben, den bok Matilda skrev om händelserna är en fascinerande läsning. Jag förflyttades in i en värld som gjorde mig illamående.
Avslöjandet innebar att livet i det här slutna sällskapet, bestående av ett antal halvt döende och uppblåsta stofiler, till en viss del offentliggjordes.
Ett kapitel i boken är som hämtat ur filmen Alla presidentens män från 1976 som behandlade Watergateskandalen. I en scen möter de undersökande journalisterna en informatör som inte riktigt vill visa sitt ansikte. Informatören som kallar sig "Deep Throat", (passande namn i det här sammanhanget), säger till journalisterna att "följa pengarna". Hur det slutade vet vi alla.
Matilda beskriver sitt möte med en kvinna i en mintgrön keps som vill dölja sig. Kvinnan som tidigare arbetat på Forum känner till en del av vad som försiggår på klubben. Det är "mycket större än du tror" blir svaret på frågorna som ställs. Vad det innebar känner också alla till. Svenska Akademien, det fiiiinaste (uttalas med Stockholms i:n) Sverige har rasade ihop som ett korthus.
Hösten 2018 reser Matilda till Frankrike för att gräva i Jean-Claudes bakgrund. Det visar sig att mycket av det han påstod sig ha gjort var lögner.
Han arbetade som elektriker i lumpen och muckade 1966. Han dök upp i Stockholm 1968. Var befann han sig de två åren däremellan?
Mannen på bilden har inget samband med texten.
Svaret på den frågan är att han bodde och arbetade i Holmsund under en del av den tiden. Han arbetade i timmerbommen vid sågen. Arbetet som indragare eller påstickare bestod i att med en båtshake föra fram de flytande stockarna till såghuset. Inte alltför komplicerat.
Jean-Claude är när detta skrivs 75 år. Bäst före datum har sedan länge passerats. Tillsammans med sin hustru Katarina Frostenson kan han lugnt luta sig tillbaka med ett glas vin, ett paket Gauloises och med ett leende minnas sin storhetstid. Inte att förglömma alla sexuella erövringar som antagligen kan räknas i hundratal.
I en intervju beskrivs Jean-Claude som en person som ville bli Någon. Med facit i hand kan man lugnt säga att han lyckades väldigt bra. Riddare av den kungliga Nordstjärneorden, (tills Kungen ångrade sig).
De du!
Allt hade kunnat sluta i en framgångssaga utan motstycke om han bara hade hållit fingrarna i styr. Trots det som hänt kan ingen ta ifrån Jean-Claude det roliga han upplevt, så länge det varade, och det varade ganska länge.
Jag höll på att glömma: Visningarna av det s.k. Jean-Claude-rummet är avslutade.
I den här överexponerade Super-8 filmen lämnar Jean-Claude Holmsund på väg mot nya äventyr.