Arbetarkorrespondens
Obbola är ett typsikt fabrikssamhälle med mörka arbetarkaserner och större och mindre kåkar placerade lite här och var. Är nu detta samhälle bättre än andra sådana? På den frågan kan man klart svara:
Nej, det skiljer sig icke på något sätt från övriga kapitalistiska fabrikssamhällen.
Här finns en sulfatfabrik som på några år nära nog fördubblat sin tillverkning, men samtidigt, tack vare kapitalistisk rationalisering, nedskurit arbetsstyrkan med nära nog 50%. Att detta går ut över arbetarna på platsen behöver väl knappast omtalas.
Låt oss se litet närmare på fabriken. Finns de ej något att anmärka på denna?
Jo, helt visst! För det första så är det dålig, och på en del ställen ingen ventilering alls.
Detta gäller nu särskilt sodahuset, annexet och den s.k. löpen. Där är det många gånger, särskilt vid kylig väderlek, så gott som omöjligt att ta sig fram på grund av de täta rök- och andra ångor och gaser som där samlas.
Dessutom är det på många ställen som effektivare arbetarskydd skulle behövas. Det är sannerligen inte fabriksledningens förtjänst, att ej flera olycksfall inträffa. Dessa olägenheter skulle i någon mån kunna avhjälpas, men när få vi se att de skulle falla fabriksledningen in, att offra något av profiten därför att arbetarna skulle få det bättre på arbetsplatserna? Aldrig, kamrater! Vi har också sett det, att om någon då och då kör på om en sak, så lovar herrarna alltid att det skall bli, men i regel stannar det därvid. Nej, vi måste göra klart för oss, att utan sammanhållning och utan kraft bakom kraven, kan vi aldrig nå resultat i våra strävanden. Vidare kan vi se på själva arbetet som sådant. Plus dålig ventilering, dåliga arbetarskydd o. dyl. så är arbetstakten uppjagad till den högsta möjliga, vilket ju gör förhållandena för arbetarna ännu mera olidliga, samtidigt som faran för olycksfall ökas i väsentlig grad.
Vid sidan om fabriken ha vi ju också en avd. av S.P.I.A.F. här i Obbola. Låtom oss nu titta på något på denna fackförening. Att avd. styres av reformister som i allt är påvarna i förbundsstyrelsen underdåniga, känner vi nog alla till. Men är detta riktigt kamrater? Skall vi låta ett par sossepampar topprida vår fackförening och göra den till en syförening där allt annat snack förekommer, utom det att tillvarataga arbetarnas intressen gentemot våra arbetsköpare på platsen?